So, it's Thursday today. My last day of the workweek, my 2nd to the last day of schoolweek. Yesterday, we didn't have classes. It was cancelled due to the thick snow, ice, and sleet that glazed the roads, which could actually cause really, really bad accidents. I opted to stay at home. I couldn't even get my car out of the parking area because it was covered with snow from top to bottom (not completely covered, though-- there was only 5 inches of snow).
Anyway, that aside, I quarrelled with my sister in the morning of... and my mom before I slept. It was a wonderful day of badgering, debating, and shouting, and blaming. I woke up not talking to any of them. They pretty much ganged up on me because of my apparent misbehaviour and disrespectfulness, which I won't deny whatsoever.
I am, however, very disappointed for my sister's outrageous immaturity and arrogance. Help me, God. I couldn't stand her for that moment. She was so---- mean. My mom, however, was trying to be "neutral" in a sense that... "Be patient with her... you were very wrong to so and so..." Thanks, mom, for being sooooo encouraging.
Anyway, my dad has no say in this, but I am very sure that he would stand by my mom no matter what. Even if he complains about her from time to time. Who am I to have someone to back me up anyway?!
Ayun, so ayan yung galit ko sa kanila. Ayan ang napapala 'pag binasta-basta lang ako... Kapag naramdaman kong namamaliit na ako, kahit sino pa kayo... hindi ko aatrasan, basta alam ko na tinatapakan na hair ko (masakit e, hindi ba ako lalaban?!).
Alam ko medyo selfish, vain, super ma-pride mga pinagsasasabi ko, pero hanggang dyan lang yung kaya kong ipaglaban. Sorry kasi sa kanila at nahuli akong nabuhay dito sa mundo... Sorry kung ako na lang yung ginagastusan. Pero sana naman diba, hindi isumbat saken ang mga ganitong kataga: "Nasa Amerika ka na! Kaya tumulong ka..." (nakakababa yun hindi sa pagkatao ko, kundi sa lahi ko at sa bansa ko dahil hindi lang DAHIL nasa Amerika ako... saka ako tutulong kaya sana hindi pinapamukha saken yun dahil hindi ko piniling mapunta ako sa Amerika...); "Hingi ka ng hingi, mula ngayon, wag ka nang hihingi saken ng kahit ano!" (oh cmon, SIS, kelan ba ako humingi ng AKO lang at PARA sa akin, at ng kahit ano galing sayo? Matagal ko nang nasesense na darating yung panahon na isusumbat mo saken lahat ng yan kaya matagal nang nakaset sa isip ko na hinding-hindi ako hihingi sayo kung pwedeng hindi humingi! So far, hindi ako humingi, kaya pwede ba, wag mayabang...); "Tingnan lang natin kung sinong susuporta sayo..." (BWAHAHAHAHA! ikaw ba? JOKER ka pala e...)
Anyway, yan ang iilan sa mga debate namen yesterday. I hope you had fun reading it.
Alam kong kakarmahin ako...
Ngayon, wala akong partner sa skit, pero all is well that ends well.
Thanks!
-mhaby- ^_^
No comments:
Post a Comment